Fem euro om dygnet – parkeringsavgift vid nationalparker

Från och med den 1 september tar Finland ut parkeringsavgift vid nationalparker – men bara vid fem utflyktsmål, och bara på vissa utvalda parkeringar. Bakom beslutet står Forststyrelsen, den statliga myndighet som förvaltar landets skyddade natur. Myndigheten kallar det ett försök, inte en permanent ordning. Taxan är en euro i timmen och som mest fem euro per dygn.

Omräknat till svenska pengar handlar det om ungefär elva kronor i timmen och runt 55 kronor för ett helt dygn. Första halvtimmen är gratis, avgiften gäller bara mellan klockan 9 och 18, och betalningen sker via appen Easypark. Allt annat är fortsatt kostnadsfritt: lederna, rastplatserna, eldstäderna, utsikterna. Du betalar för asfalten och gruset, inte för naturen.

För en svensk läsare är det här mer än en notis från grannlandet. Finland har varit ett av Europas tydligaste exempel på gratis friluftsliv i stor skala, byggt på samma tanke om fri tillgång som vår allemansrätt. När det landet börjar ta betalt vid grinden – om än blygsamt – blir frågan oundviklig: hur länge dröjer det innan diskussionen tar fart på allvar även vid Söderåsen eller Kullaberg?

Så funkar parkeringsavgift vid nationalparker

Försöket är avsiktligt litet. Finland har fyrtiotalet nationalparker, och avgiften rör bara en handfull parkeringsytor vid fem populära mål. Övriga parkeringar i landets parker förblir gratis under hela perioden. Upplägget påminner mer om en marknadsundersökning än om en ny skatt – Forststyrelsen vill se hur besökarna reagerar innan något bestäms.

Priset och den fria halvtimmen

Trettio minuter utan avgift är en medveten konstruktion. Den som bara ska vända i backen, hämta någon eller ta en snabb bild från utsiktsplatsen slipper betala. Den som lämnar bilen en hel dag i fjällen får ett tak på fem euro, vilket är billigare än de flesta svenska stadsparkeringar. Sms-betalning ska enligt Forststyrelsen komma senare under försöket.

De fem platserna på listan

• Sibbo storskog utanför Helsingfors – parkeringarna vid Tasakallio och Kalkugnsvägen
• Koli i Norra Karelen – P1, P2 och P3 längs Ylä-Kolintie
• Riisitunturi i Lappland
• Urho Kekkonens nationalpark – parkeringen vid Kiilopää
• Korouoma naturskyddsområde – området vid Saukkovaara

Vem som slipper betala

Innehavare av parkeringstillstånd för rörelsehindrade parkerar gratis på anvisade platser. Vid Koli är dessutom hotellets övernattande gäster och konferensdeltagare undantagna. Det är en pragmatisk lösning: myndigheten vill komma åt dagsbesökarnas biltryck, inte straffa den som redan betalar för sitt boende på plats.

Varför det plötsligt kostar pengar

Svaret är statsbudgeten. Elias Haapakorva, direktör för kundrelationer vid Forststyrelsens naturtjänster, har förklarat saken rakt ut: när statens anslag till friluftsanläggningar krymper måste myndigheten hitta andra sätt att täcka kostnaderna. Vägar, parkeringsytor, dass och spänger slits av besökare och underhålls inte av sig själva.

Bakgrunden är kraftig. Enligt uppgifter som Yle rapporterat sparar staten över 15 miljoner euro på Forststyrelsen under bara några år, och naturtjänsternas finansiering minskar från 2027 med omkring 4,4 miljoner euro jämfört med 2024 års nivå. Grillplatser har redan börjat plockas bort ur skogarna och flera naturum har sålts. Intäkterna från parkeringen går tillbaka till underhållet av samma områden.

Kan samma sak hända i Sverige?

Diskussionen finns redan här, den har bara inte fått rubriker på ett tag. SVT har rapporterat om en trafikutredning beställd av Länsstyrelsen i Skåne som föreslog avgiftsbelagd parkering vid Kullabergs naturreservat, Söderåsens nationalpark och Stenshuvuds nationalpark under högsäsong. Nivån som diskuterades låg på 15–20 kronor i timmen eller 70–90 kronor per dygn – alltså klart dyrare än den finska taxan.

Motivet var inte i första hand pengar utan kaos. Bilar parkerade i terrängen, blockerade infarter och utryckningsvägar som inte gick att ta sig fram på. En företagare vid Kullaberg beskrev en rekordsommar så här i SVT:

Det var extremt förra året. Folk var irriterade, det var svårt att ta sig fram.

En viktig skillnad mot Finland: i Sverige måste Naturvårdsverket godkänna avgifter i en nationalpark. Och trycket finns kvar – svenska nationalparker hade cirka 2,76 miljoner besök under 2024, samtidigt som Friluftsfrämjandet har larmat om en halverad statlig friluftsbudget. Kombinationen fler fötter och mindre pengar är exakt densamma som i Finland.

Så planerar du höstens utflykt över gränsen

Ska du till Koli för ruskan eller till Kiilopää i höstlovsveckan, ladda ner betalappen innan du kör – mobiltäckningen på en fjällparkering i Lappland är sällan något att lita på. Ta med reskassa i euro om du ändå hamnar där sms-betalning krävs senare. Och kontrollera skyltningen på just din parkering: det är enskilda ytor som är avgiftsbelagda, inte hela parkerna.

Sätt siffran i perspektiv innan du irriterar dig. Fem euro för ett dygn i en nationalpark är mindre än en kaffe och bulle i parkeringens kafé, och långt under vad en dagsbiljett kostar i amerikanska nationalparker. Den verkliga frågan är inte beloppet utan principen: att gratis tillgång till naturen inte längre är självklar när staten drar åt svångremmen.

Det här avgörs till våren

Försöket löper till våren 2027. Då ska Forststyrelsen utvärdera om intäkterna motsvarar besväret, om besökarna flyttar till gratisparkeringar i närheten och om trängseln minskar. Faller det väl ut är det svårt att se att det stannar vid fem platser – och lika svårt att tro att svenska länsstyrelser inte läser rapporten noga.

Håll koll på två saker under hösten. Dels om Forststyrelsen utvidgar listan innan försöket är slut, dels om Naturvårdsverket får in nya ansökningar om avgifter vid svenska parker inför sommaren. Skulle parkeringsavgift vid nationalparker etableras på båda sidor om Bottenhavet handlar det inte längre om ett finskt experiment, utan om en ny nordisk norm för vad en skogspromenad kostar.